Bra, sämre, sämst på Vårtrippeln

I helg var vi alltså ett gäng från Paimion Rasti som inledde den egentliga tävlingssäsongen med tre tävlingar i Nyköpingsområdet i Sverige. Det började med en nattävling med gemensam start och gaffling på fredagen. Där gick det riktigt bra för min del. Jag hade mycket bra fokus och tog direkt initiativet på den första av de två slingorna. I början var det många som hängde efter, men efterhand märkte jag att det var allt färre som orkade med och vid varvningen var bara några lampor kvar i rygg på mig. Efter ett tag var det bara Mattias Karlsson som orkade med, men halvvägs på slingan fick även han ge sig. Det var en skön känsla att ta de sista kontrollerna och veta att jag var först. Jag klarade mig i princip helt utan bommar, vilket är mycket bra på natten.

Liten text i den lokala tidningen: http://www.sn.se/sport/1.1386885

Resultat, nattävlingen: http://eventor.orientering.se/Events/ResultList?eventId=2520&groupBy=EventClass

Foto: Södermanlands Nyheter/ Fredrik Laaksonen

Fredagen blev dock den största ljuspunkten för helgen, för efter detta orienterade jag synnerligen oproffesionellt. På natten visste jag att jag måste vara fullt koncentrerad för att det ska gå, och då gick det ju också bra. När det blev dag var det som om jag trodde att det skulle gå att fuska med koncentrationen, vilket naturligtvis inte går och speciellt inte på så krävande banor som det faktiskt var på lördag och söndag. Att jag orienterade som en kratta får jag se som en väckarklocka inför den fortsatta säsongen. Kapaciteten finns ju onekligen där, men jag får inte börja tro att det går att leverera en topprestation med en klackspark.

På lördagens långdistans hade jag redan från början dålig koll på vad jag förväntade mig i terrängen, men klarade mig ändå utan bommar. Just när jag var på väg att skärpa mig och få in en bra orientering, gjorde jag dock två små misstag som i sig inte var så farliga, men det var sättet som jag tog dem på som var det farliga. I stället för att skärpa mig efteråt, blev jag ännu slarvigare, vilket ledde till två ännu större bommar som jag tappade mycket mer tid på. Nattävlingen kvällen innan kändes dessutom överraskande mycket i benen, dessutom tror jag att jag tankade lite för dåligt då efter tävlingen. Det är ändå naturligtvis ingen förklaring till att bomma bort sig på detta sätt.

Resultat, långdistansen: http://eventor.orientering.se/Events/ResultList?eventId=2521&groupBy=EventClass

Inför söndagens stafett tänkte jag att jag skulle skärpa mig, men i stället blev det ännu värre. Idag kändes löpningen bra igen, men det hjälpte inte så mycket när jag fortfarande orienterade som en idiot. Jag sprang tredje sträckan och hade inget vidare utgångsläge efter att Daniel haft ännu större problem än mig på den första sträckan. Direkt till den andra kontrollen gjorde jag ett megastort parallellfel som berodde på rent och skärt slarv. Efter ännu en bom till trean bestämde jag att ta ner på farten och ta mig i kragen med orienteringen. Därefter gick det helt okej, men det känns ändå som om ingenting riktigt sitter i ryggmärgen när det gäller orienteringen. Fastän vi orienterade mycket i Portugal, är det bara att inse att jag fortfarande är ovan med nordisk terräng för i år och borde orientera enligt den vetskapen.

Resultat, stafetten: http://www.okmasen.se/mstaf12_resl_namn.pdf

Fredric