Intervaller på bana och skidlänk på skaren

Min fot som jag vrickade på söndagens sprint blev sist och slutligen snabbt bättre. Igår tisdag kunde jag utan problem delta i AV:s "hallivedot" som planerat. Aluevalmennus kör varje tisdagkväll en intervalltäning i Kuppishallen som är öppen för alla som vill vara med. Ledarna med Matti Mäkinen i spetsen gör ett fint jobb som orkar stå med tidtagningsuret i handen varje tisdagskväll. Annars brukar jag regelbundet delta i dessa träningar, men nu är det en stund sedan sist eftersom jag varit borta från Åbo så många tisdagar i rad.

Igår sprang vi korta pyramiddrag, 4x170m + 3x340m + 2x510m + 1x1000m + 2x510m + 3x340m + 5x170m. De udda längderna på dragen beror på att banan i Kuppishallen är 170 meter lång och bestämmer man längden på dragen enligt antalet varv blir det längder som ser lite konstiga ut. Återhämtningarna var rätt långa, som oftast när det är frågan om korta intervaller. Mellan dragen hade vi dryga minutens återhämtning och mellan serierna drygt tre minuter. Detta tycker jag leder till att man är pigg igen när varje ny serie börjar och att det därför känns lätt, men kanske det är just detta som är meningen. I vilket fall som helst gick intervallerna med mycket bra fart och det kändes riktigt lätt att springa. Jag kunde hålla en hög fart och samtidigt springa avslappnat.

Idag var jag först själv på en timmes länk på förmiddagen och på eftermiddagen var jag, Daniel och Jonathan på en längre skidtur. Bäst just nu är att skida på isen och på åkrar, eftersom skaren är helt grymt skarp och samtidigt är de egentliga skidspåren isiga. En liknande länk gjorde vi på söndag eftermiddag och det var lika kul nu. Vi skidade på isen och en del på land vid Kakskerta, totalt två timmar och elva minuter. Det är sällan det går att som nu skida i princip var som helst, så det är något alldeles extra att få blåsa på över vidderna på skaren i härligt väder.

Det enda minuset var att Daniels skidor på slutet av länken blev till kaffeved när den ena Rossignol- skidan bröts i två delar. Visst är det typiskt att det är mitt på en åker som skidan går sönder, när man annars härjat på uppför och nerför på betydligt mer riskabla ställen i skogen tidigare under länken. Vi får definitivt hoppas att Daniels oflyt vänder så småningom, han har ju dessutom problem att springa igen på grund av vadproblemet som fortsätter att krångla. Här under några bilder från söndagens skidtur, som delvis gick längs samma rutt som idag.

Fredric