onsdag 1 februari 2012

Brassa på- träning i bergen

Efter gårdagens hårdare orienteringsintervaller körde vi ännu en rätt hård träning idag. Vi körde iväg in i landet till bergen för att springa ett längre drag på en och en halv timme med en fart kring aeroba tröskeln. Hannu hade planerat rutten och vi hittade snabbt en lämplig skogsväg att springa längs. Fastän vi försökt hitta ett ställe med så lite stigning som möjligt, var det ändå allt annat än flackt där vi löpte. Egentligen gick det bara uppåt eller neråt utan längre flacka partier. Uppförsbackarna blandades ändå hela tiden med nerförsbackar, så det blev rätt omväxlande ändå. En ordentlig uppförsbacke hittade vi ändå strax före vi svängde tillbaka. Där sprang vi uppåt i nästan femton minuter.

Denna typ av träningar borde man göra oftare. Orken över längre distanser blir bättre och löpekonomin förbättras avsevärt genom liknande längre länkar med jämn och rätt hård fart. Ändå tar det ofta emot när man själv ska genomföra dessa psykiskt jobbiga träningar, men som nu när vi sprang i en mindre grupp kändes det inte alls lika farligt. Tvärtom var det mycket roligt. Vi höll en rätt jämn fart och vi kände oss båda två pigga hela vägen. Även efter träningen kändes det som det borde i benen efter en längre länk. Trötta, nöjda och förhoppningsvis lite starkare åt vi lunch på en restaurang i bergsområdet före vi körde hem. Imorgon blir det en lugn dag inför vårt miniläger från fredag till söndag. På kvällen imorgon anländer bland andra kungen av orientering, Thierry G samt två andra världsmästare, så veckoslutslägret kommer att bli intensivt när dessa håller i taktpinnen. Programmet är simpelt, men effektivt. Morgonlänk plus tre orienteringsträningar per dag, varav minst en med tävlingsfart :)

På kvällen tog jag en lugn återhämtande cykellänk ner till havet, medan Daniel låg och värmde upp massagebänken för mig. Efter att ha regnat hela dagen, blev det fint väder på kvällen. Det var ett underbart skönt väder att cykla i. Vid stranden tog jag en paus och tittade på havet en stund och fick vara med om en rätt underlig konversation. När jag satt på ett räcke och filosoferade, närmade sig en prydligt klädd portugis och jag förberedde mig för att uttala ett perfekt "Boa tarde", vilket betyder goddag på portugisiska. Uppenbarligen lyckades jag någorlunda eftersom han ivrigt började tala med mig om något. Trots sporadiska studier i vår parleur, är mina kunskaper i portugisiska mer eller mindre obefintliga och tydligen var hans engelska på samma nivå. Det intressanta var att vi förstod varandra ändå. Med hjälp av lite gissningar, febrilt viftande och kroppsspråk lyckades vi ändå göra oss förstådda. Det var en trevlig karl. Det han fick veta om mig var att jag kommit till stranden med cykel, att cykeln vi såg nedanför var min, att jag inte var en tävlingscyklist utan en löpare samt att jag var på träningsläger i byn Lomba, därifrån jag hade kommit. Det jag fick reda på om honom var att han arbetade i Aveiro och kommit via stranden på hemvägen till en by i närheten, att han tyckte att vädret var fint och att han ansåg att det var rätt små vågor på havet. Visst är det lustigt med språk ibland :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar