Lägeranalys

Jag sitter i tåget och tittar ut genom fönstret. Snö virvlar förbi. En traktor plogar vägen. Ett älgspår leder ut över en åker. Vart tog barmarken vägen? Natten till idag kom vi hem till verkligheten igen. I morse sov jag länge efter gårdagens resande och när jag vaknade var det full snöyra ute. På vägen till lunch vid Kåren tog jag en sväng via Vårdbergsgatan och hjälpte en kompis att gräva lös sin bil ur snön. Jag röjde upp hemma, packade och traskade iväg till järnvägsstationen för att ta tretåget hem till Österbotten. I helg ska jag hjälpa till vid IF Minkens arrangemang av FSOM i skidorientering hemma i Nykarleby, dessutom ska jag ta tag i sökandet av sponsorer inför den kommande säsongen på större allvar och i början av nästa vecka kör jag tillbaka min bil till Åbo, som den senaste tiden stått i Nykarleby. Därav resan hem.

Dessa aktiviteter är något helt annat än det jag på senare tid sysslat med i Portugal. En månad av sol och barmark är över. Har det varit värt mödan att släppa allt annat och ränna iväg från vardagen för så lång tid? För de som inte vet, studerar jag till modersmålslärare vid Åbo Akademi. Mitt pågående kandidatarbete mådde definitivt inte bra av tiden i Portugal, vilket å andra sidan inte var någon överraskning. I början av lägret orkade jag läsa in mig lite på litteraturen, men mot slutet blev det klent med läsandet. Välbehövliga bidragspengar från föreningen användes förstås också upp under lägret. Skulle det inte ha varit möjligt att träna ordentligt i Åbo istället för att resa iväg till Portugal?

Såklart skulle det också varit möjligt. Men jag ångrar inte en sekund att jag beslöt att fara på det månadslånga lägret i Portugal. Om det är något jag efter min idrottskarriär vill kunna känna, är det att jag i alla fall försökte. Jag vill försöka satsa på orienteringen medan jag har möjlighet, det andra brukar ändå ordna sig till slut. I och med lägret fick jag en riktigt bra träningsperiod, mer detaljerat om träningen kan ni läsa om i träningsdagboken. Både fysiskt och i ännu högre grad tekniskt har jag märkt att jag gått framåt under lägrets gång. Dessutom har jag haft enormt kul och trevligt sällskap hela tiden. Framför allt har jag dock fått en inblick i hur de bästa orienterarna i världen tänker och tränar, vilket man kan dra nytta av i sin egna träning framöver.

Något jag märkte är hur mycket av den egna träningen som består av kompromisser i jämförelse med de bästa. Vill man vara bäst tar man hela tiden sådana beslut som bäst gynnar utvecklingen som orienterare, utan att ta hänsyn till allt möjligt annat. Jag är glad över att jag fått vara med om en liten del av deras vardag och hoppas att jag i framtiden själv vågar ta fler sådana beslut som gör att man utvecklas som orienterare. Beslutet att genomföra detta läger tror jag var ett sådant, men det är viktigt att komma ihåg att det var just ett bra beslut, varken fler eller färre. För att nå upp till den nivån som jag vill kommer det att krävas många fler.

Fredric