Endorfinbloggen: Minicamp fredag

På fredag började då vår utmaning att åtminstone under ett veckoslut träna i världsmästar-tempo. Efter morgonlänk och morgonmål gav vi oss av vid halv nio-tiden och var framme i bergen strax före elva. Resan tog lite längre än planerat på grund av att vår kära minibuss hade det rätt jobbigt i uppförsbackarna med alla passagerare och packning på släp. Väl framme i bergen märkte vi att temperaturen inte riktigt var på samma nivå som vid havsnivån där vi annars bor. Den ovanligt häftiga köldknäppen över hela Europa i kombination med en höjd kring 1000 meter över havet gjorde att fransmännens dunjackor hade varit betydligt bättre alternativ än våra klena sommarjackor. När man läser om hur kyligt det varit hemma i Finland borde man väl inte klaga, men här kändes plus 5 grader och blåst helt tillräckligt kallt.

Filippe hade planerat den första träningen, en vanlig bana för att bekanta sig med terrängen. För mig var denna typ av terräng en ny bekantskap, så det var nyttigt med en uppvärmningsträning. Terrängen bestod av trädfria klippområden med en massa stenar och klippformationer. Det var svårt att komma underfund med hur stora stenblock man skulle förvänta sig, när en del stenar som fanns på kartan var över tio meter i verkligheten och en del bara kring två meter. Trots att det inte just fanns någon undervegetation var bottnen rätt långsam eftersom man hela tiden måste trippa fram och hoppa mellan stenarna.

Vi bodde på ett hemtrevligt litet hotell i en liten by i bergen. Efter träningen inkvarterade vi oss där och åt lunch. På eftermiddagen var det sedan dags för det som jag och Daniel klassade som vår huvudträning på minicampen, nämligen en tvåmansstafett med fyra sträckor var. Alla sträckor tog under tio minuter att springa, så man kunde hålla riktigt högt tempo. Jag och Daniel bildade ett lag och förberedde oss att utmana de stora grabbarna så gott vi kunde. De andra paren bestod av Filippe och Hannu, Thierry och Kiril samt Leo och Jonne. Vi klarade oss sist och slutligen rätt bra. Thierry och Kiril var för starka, men vi klarade av att knipa andra platsen. Jag själv var mycket nöjd med min insats, medan Daniel gjorde några små bommar på två av slingorna. Efter detta hann vi ännu med Thierrys multiteknik-träning i mörkret före vi åkte tillbaka till hotellet. Här var farten betydligt lugnare, men man tvingades hålla koncentrationen uppe hela tiden för att klara av de olika utmaningarna. Både för mig och för Daniel flöt orienteringen på riktigt bra på denna träning.